Att läsa en Nobelpristagare

Som alltid när årets Nobelpristagare redovisats töms bokhandlarnas och bibliotekens hyllor på de få böcker som finns inne av författaren. De flesta som är sugna på att sätta tänderna i Herta Müllers verk får därför just nu lugnt vänta ett bra tag innan de kan få tag i hennes böcker. Men förra året hittade jag ett kryphål. Jag gick till högskolans bibliotek och kom därifrån med Le Clezios Kriget. Alltså är det till högskolans bibliotek man ska vända sig om man vill få tag på de böcker som är utlånade på alla andra bibliotek.

I fredags kollade jag därför i bibliotekskatalogen på internet och såg att skolans bibliotek hade inte mindre än tre titlar med Herta Müller, och samtliga skulle finnas inne. Så jag åkte till biblioteket och frågade efter Herta Müller. Bibliotekarien tittade länge på mig och sa lite överlägset att de inte hade några böcker av henne.

-Jaså? sa jag. I bibliotekskatalogen stod det att ni skulle ha tre böcker med henne.

Bibliotekarien tittade konstigt på mig igen och knappade lite på datorn.

-Jaha, här står det visst. Det visste jag inget om. Jag får väl gå och se om jag hittar någon av dem, men det är inte säkert! sa bibliotekarien och gick iväg.

Och visst hade de böckerna. Så nu ligger både Hjärtdjur och Kungen bugar och dödar här och väntar på att jag ska börja läsa dem. Och jag skäms över att ett högskolebibliotek satt på tre böcker med Herta Müller utan att veta om det.